KRAKEL tackar GRAVEFEST för en fantastisk festival! Det var en ära att få öppna denna grymma rockfest. Fantastiskt trevligt och välordnat, många grymma band och underbar publik!
Lilly Åberg, Lisbeth Björgvinsson och Haylie Leijonmarck studsade i hoppborgen. ”Det är jätteroligt här och jag älskar att lyssna på musik”, säger Lisbeth. Foto: Emma Björnell
Tolv timmar med musik, aktiviteter och gemenskap genererade inte bara ett bidrag till Barncancerfonden Västra, utan också en folkfest i Stadsparken.
18 band fick chansen att inta scenen i Stadsparken i samband med årets Rock mot cancer i lördags.
För en publik, stundtals iklädda regnjackor och filtar, uppträdde artisterna med allt från blueslåtar till indie, country och hårdrock.
Precis som tidigare år gick alla intäkter till Barncancerfonden Västra. En förening som för samman cancerdrabbade familjer och erbjuder stöd och aktiviteter i den svåra situationen.
– Jag har gått runt här idag och bara tagit in all kärlek, glädje och engagemang som finns bland människorna, säger Robert Aslan från Barncancerfonden Västra.
– Det är en verksamhet som är så otroligt välorganiserad, där pengarna går dit de ska, menar Gunnar Strömberg från Lions, föreningen som sköter insamlingen.
Hårdrocksbandet Krakel lirar loss på scenen med gitarrer, bas, keybord och trummor. Foto: Emma Björnell
KRAKEL Die Schweden von KRAKEL wissen, wie man rockt, was sie mit ihrem neuen Album „Escape“ unter Beweis stellen. Der im Hard Rock verwurzelte Sound mit Einflüssen aus Industrial und Metal lebt von der charismatischen, rauchigen Stimme von Sängerin Åsa. Wer denkt, dass der komplexe Sound mit diesen Genres angemessen beschrieben wäre, irrt: In allen Songs gibt es interessante Twists, die nicht vorhersehbar, aber als Gesamtheit dennoch wunderbar harmonisch sind.
KRAKEL „Escape“ Album (Eigenproduktion) bereits erschienen Mit ihrem dritten Album tanzen die Schweden von Krakel auf allen Hochzeiten. Simple Stampfrhythmen treffen auf ausgearbeitete Keyboardpassagen mit Musicalcharakter, dazu kommt das raue Organ von Frontfrau Åsa, die den scheinbaren Stilmischmasch zusammenhält. Die Truppe, deren Ursprünge auf eine Schülerband aus den 1980ern zurückgehen, haben wirklich einen eigenen Sound kreiert, der an Konzeptalben und Prog denken lässt, gleichzeitig aber scheinbar in simpler Rammstein-Manier nach vorne marschiert. Checkt einfach mal Songs wie „Boy Like Me“ oder „Burning Bridges“, die einen guten Einstieg ins Krakel-Universum darstellen. Marc Halupczok Recorded in: Krakel Studio, Schweden Produced by: Åsa Girgensohn and Katarina Söderström Mastered by: CuttingRoom, Stockholm, Schweden
Krakel returns with its fascinating Swedish quirk rock on the band’s third album.
Krakel, a weird, wacky and wonderful band from Stockholm, was originally active in the early 1980s under the name Krakel Zpektakel. After a reunion and a few line-up changes, Krakel had arrived. From the original 80s line-up remain drummer Kattis Söderström and Åsa Girgensohn on guitar and vocals. “Escape”, the band’s third full-length studio album, continues the journey that Krakel was on with their previous album. There is a hard rock foundation, but the various songs take off in different directions and keep twisting and turning musically. It is avant-garde. At times it sounds a lot like some kind of alternative rock from the 80s. It is weirdly attractive music. It’s like it’s possessed. There’s something sinister lurking about in the music. It’s as if a forest nymph of Nordic folklore has walked into a studio to record an album. The songs are built around storytelling to what is often dramatic music. It’s a theatrical performance set to music. Like a spoken word show but with music… Weird? Yes, but it’s bloody good. This band is as much Kate Bush as it is Thin Lizzy and yet it is neither of them. It’s Rammstein’s naughty Swedish stepdaughter. This is Krakel and it’s not quite like any other band. It is a quirky and eclectic mix of rock music and I love it. The title track is a terrific song inspired by Ingmar Bergman’s 1957 film “The Seventh Seal”. “Hambo from Hell”, an excellent stand-out track, is the band’s own take on traditional folk music. “Too Late” is a great piano ballad while “Blind” is a bluesy rocker about dead relationships. “Machine” combines hard rock guitars with industrial elements. The music keeps making turns throughout this album. The band members are not afraid of following the music wherever it takes them. How can it best be described? Swedish quirk rock?
Krakel Krakels musik jämförs med Rammstein och sången med Rob Halfords, det är inga små skor ni ska fylla. – Nej och däri ligger det roliga då vi försöker vara varierade med vår musik, säger sångaren och gitarristen Åsa Girgensohn. Vi har många olika influenser och så har det alltid varit. Förr var det mer extremt, ja, extremt som i att det rörde sig om olika musikstilar från låt till låt. Så ser det inte ut längre utan nu är det hårt. Ju hårdare desto bättre. Men med det sagt har vi så klart fortfarande väldigt många olika influenser inom bandet. Sedan det förra albumet ”Ctrl+alt+del” har det tillkommit två nya medlemmar, Hans Schneider på gitarr och Daniel Skilberg på bas. Med tanke på att nya skivan ”Escape” skulle vara en ep men blev ett album måste de ha varit en vitamininjektion?
– Jag är en sådan person som inte kan sluta skriva låtar, säger Åsa. När jag är klar med en låt vill jag släppa den så fort som möjligt. Sedan börjar jag på nästa. När vi hade låtarna färdiga till ep:n fanns det fler på lager så det var lika bra att göra ett album. Vem bryr sig egentligen om en ep? Det är bara ett mellanting mellan en singel och ett album. Under arbetet med ”Escape” la ni upp bilder från inspelningen. Ett av spåren som syntes hette ”Bästa gitsolot ever”. Vilka är dina influenser som gitarrist? – Jag är ett stort fan av Gary Moore, säger Åsa. Att bara välja ut en bit ur hans karriär går inte. Han var otrolig! Det lustigaste med just ”Bästa gitsolot ever” är att det snarare var det absolut motsatta – det mest märkliga vi har spelat in. Det togs dessutom bort i slutmixen eftersom det inte passade in alls. Vad det var? Ett solo spelat baklänges så tonerna var helt fel. Vems katt är det som sitter och jamar i bakgrunden nu? – Det är Åsas katt Kurre, säger trummisen Kattis Söderström. Han är faktiskt med på förra albumet i introt till ”Revenge”. Han älskar att vara med oss i studion. En av låtarna på ”Escape” heter ”Hambo from hell”. Vi kan alltså slå fast att hambo är Djävulens musik? – Absolut, säger Kattis med ett skratt. Hambon kommer från Orsa och varje sommar åker vi dit för att vara med på Orsayran. Det är en gatumusikfestival där jättemånga folkmusiker, men även rock- och bluesartister, framför sin musik längs gatorna. Folkmusik är så häftigt, det kan vara både vackert och rått. JANNE MATTSSON Maskinell hårdrock från Stockholm